Veckans bild, v29
Bland dagen aktiviteter ingick bland mycket annat en frågesport, där sista frågan var mycket svår. Den löd som följer: Vad firar man för sorts bröllop då man varit gifta i 61 år?
Det var bara en person som kunde svaret på den svåra frågan ovan, så denna person imponerade stort på det övriga sällskapet. Den upplyste var Andreas, som inom en månad kommer stå som brudgum på sitt eget bröllop. Kul för dig, Anna, att förstå vilka långtgående planer han har med äktenskapet, och att han insett vad det innebär =)
Svaret är: Glasbröllop
Jo, visst känns det bra att veta att Andreas tar det här med bröllop på så stort allvar ;-)
Det var ett jättetrevligt kalas så du missade verkligen något bra.
Berätta nu om erat äventyr nere i Småland! Vi väntar med iver på att få läsa om vecka 30.
Apropå det här med träning så har ju bloggandet kommit lite ifrån ämnet nu och jag skulle bara vilja säga att det är ju väldigt skönt för jag har INTE TRÄNAT NÅGONTING.
Med tanke på att du INTE HAR TRÄNAT NÅGONTING så kommer kanske femdagars som en räddande ängel som tar oss tillbaka på rätt spår!
Genom att bidra med inlägg aom man kan läsa här om att ens syskon tränar kanske kan hjälpa oss alla att hålla motivationen uppe för att träna! Även om man ger sig ut själv och tycker det känns jobbigt, så kan det ju sen vara skönt att läsa här att man faktiskt inte är ensam, för att till exempel Ida nere i Eksjö också har tagit en löprunda!
Anders, du är aldrig ensam! Var du än är eller vad du än gör.
Det känns i kroppen att det var länge sedan jag tränade, det liksom spritter i benen och rycker i tennisarmen, men det känns så dumt att lägga energin på springning när det finns så mycket man bara måste hinna med och orka.
Men efter festen - jäklar du vad här ska tränas :-)
Tack Anna, det var fint sagt! Detsamma gäller för dig, och även för Ida!
Själv känner jag inget spriit i benen just nu, mest bara en ångestklump i magen. Ska bli skönt att få bort ett stort orosmoln till i helgen, så kanske man troligtvis kan slappna av igen. Tyvärr har jag alldeles för dålig moral för att helt sluta träna även när det är mycket annat att göra, så igår blev det ett bra pass som bestod av sex mil på cykel. Planerna inför bröllopet går åtminstone framåt.
Så vi börjar väl vårt avslappnade förnyade träningsliv gemensamt på söndag då ;o)
Jag är förresten hemma igen nu efter semestern. Förhoppningsvis dyker det upp en och annan nyhet här snart, som berättar vad jag har gjort!
Bloggen behöver uppdateras. Hoppas att vi alla syskon hittar tillbaka när det gjorts =)
